Om inkonsekvens och dess konsekvenser

Efter dryga två veckor i lägenheten har hissen börjat prata med oss. "Gatuplan" hörde jag en tant muttra strax innan jag fick kliva in, och när vi åkt upp meddelade hon vänligt att vi var på "våningsplan sex". Bortsett från den första chocken över att någon pratar med en så hade man väl kunnat vänja sig vid det, men nu är det dessutom så att hon säger fel våningsnummer.

Eller ja, det beror på vem man frågar.

Sen vi ens fick veta att lägenheten skulle byggas har budet varit att den ligger på våning sex. Kliver man in i porten och tittar på tavlan med namn står det 6 tr på oss (även om M hävdar att det stod 5 när han var här på visning). So far so good - men ställer man sig i hissen går det inte att åka högre än till plan fem! Likaså står det en stor femma på väggen när man kliver ur hissen, men då befinner man sig ändå på vår våning - dvs sex trappor upp...

Förklaringen är att efter gatuplanet kommer först våning noll, där det finns en entré ut mot gården (det är även dit man kommer om man trycker på den gröna knappen med E när man ska från oss - vi rekommenderar att åka till G istället). Förvirrande, eller vad? När nån ska hälsa på hos oss kan vi ju ändå säga att de ska högst upp, men för de på tre trappor (dvs våning två) blir det krångligare. Jag har redan åkt hiss med en förvirrad tant som tittade ut på varenda våning för att se vart hon skulle... Båda sätten att numrera hade ju varit ok var för sig, men är det för mycket begärt med lite konsekvens?