För att:
Det är mer effektivt om jag läser föreläsningsanteckningarna och pluggar själv, än om jag går på den två timmar långa föreläsningen.
Om jag bara åker hem och får powernappa en stund kan jag plugga en massa hela kvällen.
Det är så lätt att lura sig själv den här tiden på dagen, när man som bäst sitter och försöker hålla ögonen öppna...
Ägnade tisdagen och onsdagen åt Armada, och att prata med företag och försöka skaffa kontakter/exjobb. Många nya människor att prata med, och väldigt långa dagar. Speciellt på tisdagen, när det var fest på kvällen, och jag inte kom hem förrän efter 03... Onsdagen var inte lika lång, men minst lika jobbig, eftersom jag bara hade sovit lite drygt fyra timmar. Tack vare R fick jag dessutom chansen att nätverka lite mer igår kväll, när HiQ hade kundfest, och vi drog dit och minglade. Buffé, fri bar och att bli serverad bubbel av testledaren medan man väntar i toakön - det är inte helt illa. Men är det verkligen meningen att man ska behöva bli bakis varje gång man försöker skaffa jobb?
När vi funderade över vilken film vi ville se i förra veckan nån gång började jag kolla Claire Danes-filmer, och kom att tänka på den fantastiska serien Mitt så kallade liv. M tog raskt hem hela serien, och här om dagen såg vi första avsnittet. Det var verkligen precis lika bra fortfarande. Angela är lika smart, Brian är lika nördig, Rayanne dricker lika mycket, pappan är lika otrogen och Jordan lutar sig fortfarande mot allt. Visserligen kan jag redan nästan allt utantill, men M får räkna med att se 18 avsnitt till.
Veckans träning: måndag spinning, fredag badminton, söndag spinning. Så här i efterhand ser det inte så illa ut, men det har känts dåligt hela veckan, eftersom jag ursprungligen hade ytterligare ett spinningpass och en omgång i gymmet inplanerat. Det betyder att jag vid två tillfällen varit dålig, slapp och trött och skippat träningen. Nåväl, det blev ju tydligen ganska bra ändå. Och good is good enough, som nån en gång i tiden brukade säga.
Jag var en dålig matnörd i helgen. När jag skulle göra risotto köpte jag färdigriven parmesan. På burk. Faktum är att jag faktiskt inte såg nån annan utväg. En hel bit parmesan kostade runt 50 kr, och jag använder så lite parmesan att den alltid brukar mögla innan ens halva gått åt. Det är inte ekonomiskt hållbart. Dessutom verkade den färdigrivna funka bra - risotton (med kräftrumpor, sparris, svamp och så) fick två tummar upp av finaste M, och eftersom han inte hade fler var det typ högsta betyg. Dessutom var jag en bra matnörd i bemärkelsen att jag var en snäll flickvän som förutom att producera risotto även lagade lunch till ma' man tidigare samma dag. Och sen gnällde jag och tyckte att han skulle diska...
UPDATE: Det var dessutom första gången nånsin som jag använde färsk sparris i min matlagning. Bad, bad geek. Men det måste ju betyda att jag är lite bättre nu.
Inte idag heller. Hämtade en bok på väg till skolan och gick sen på föreläsning. Det verkar ju lovande. Bara det att jag irriterade mig så på hur föreläsaren sa samma sak om och om igen - tydligt och pedagogiskt, visst, men nån måtta får det väl vara. Så mot slutet av första timmen sov jag, och sen i pausen insåg jag att jag glömt påsen med duschattiraljer hemma. Inte bara innebar det att jag inte skulle kunna duscha efter kvällens spinning, utan dessutom tvingas ha utsläppt hår under densamma. Det är inte stabilt, så jag bestämde mig för att skippa andra timmen för att hinna åka i god tid, och få tag på hårsnoddar nånstans. Tjena. Snöstorm och försenade tåg gjorde att det var mindre än 10 min kvar när jag väl kom till Hornstull. Jag åkte förbi och fortsatte hemåt istället. Tänkte att jag skulle åka bussen istället för att halka runt i snön, men då vägrade chauffören köra, och stod och väntade på plogbilar (som skulle dyka upp gudvetnär). Det enda positiva var att det i min ilska och frustration gick toksnabbt att promenera hem åtminstone. Jag ska få hjälp att äta upp min chokladtårta ikväll också, men frågan är om MH verkligen vill trotsa det här vädret, ens för ett så gott (höhö) syfte. Jag skulle nog inte göra det...
Jag vill att man inte ska kunna ringa från mitt fasta telefonabonnemang i vår, för att slippa dra på mig varierande kostnader som jag inte har nån koll på. Hos Telia kan man inte ha abonnemanget vilande, utan bara koppla det till en Meddelandebox som kostar 60 kr i månaden. För att sen koppla in abonnemanget igen betalar man 160 kr. Lite snabb huvudräkning ger att jag i såna fall får betala 430 kr för en telefon som ingen använder. Ett annat alternativ vore ju att flytta abonnemanget från Telia, till en operatör som a) tar lägre månadsavgift, b) tillåter att man lägger abonnemanget vilande eller c) en kombination av dessa. Problemet är att det är så jäkla svårt att jämföra på något vettigt sätt över internet. Till saken hör dessutom att jag behöver ett vanligt, fast abonnemang, eftersom mitt internet kommer via ADSL. Hjälp!
...var inte idag. Ägnade förmiddagen åt att försöka få färdigt uppgifter som skulle vara klara till eftermiddagen. Det gick jättedåligt - dels var saker jag behövde hemma hos M, och dels blev jag bara totalt uppstressad och mådde dåligt. Det slutade med att jag bestämde mig för att skolka, åkte till skolan och åt lunch med M och fick mina saker, och sen skrev det som skulle lämnas in. Sen mailade jag det, samtidigt som jag beklagade att jag inte kunnat komma till lektionen. Efter det trodde jag det skulle bli bättre - jag fick lite mer M-kramar och åkte hemåt, och lyckades dessutom köpa plattång på hemvägen. Sen skulle jag softa hemma lite tills det var dags för teambuilding-bowling, men efter att först ha känt mig varm och lite mosig, och sen börjat frysa, insåg jag att jag nog fick ge upp bowling-idéerna. Fast det allra värsta är ju varken att jag missade engelskan eller bowlingen, utan att jag dessutom verkar missa att få åka till M och sova i natt. Le sux.
Jag letar inte andrahands-hyresgäst längre. En bekanting som är trött på att bo med föräldrarna långt långt från stan var här och tittade, och helt enligt min plan blev han totalt såld. Naturligtvis var det på mitt initiativ han skulle komma och titta innan han fortsatte fundera och räkna om han hade råd. Min lgh är sjukt fin. Nu ska bara allt det här pappersjoxet till, med tillstånd, intyg, avtal osv. Det bör inte vara några problem dock, och det känns sjukt bra att jag redan känner killen. Underlättar en hel del.
Det blev varken maräng eller kolapaj. Istället blev det en annan chokladkaka, men med hallon den med. Mycket gott, och nästan halva står kvar i min kyl. Dessutom hade jag bakat kylskåpskakor, som de heter i receptet. Om man googlar kylskåpskakor hittar man däremot ingenting, så det är nog inte ett så vedertaget namn. Smart grej att ha i frysen i alla fall, och efter att jag väl hade gjort fel två gånger när jag försökte blanda degen så var det riktigt enkelt. Slutsats: man ska inte försöka följa recept om man både ska halvera och omvandla viktangivelser till dl-ditos efter kl 23 på kvällen.
Ikväll har jag övat mina sociala matlagningsskills. Det gick bra, antagligen till stor del pga att det var jag som såväl valde som handlade mat, och sen hann hacka och förbereda det mesta innan S och MB dök upp. De kunde sedan placeras på mer specifika uppdrag som att duka och hacka koriander. Allt gick riktigt smidigt, även om det blev lite kaos när receptet tyckte att man skulle kunna röra ut currypasta i lite fräst lök. I med tomater och vatten på en gång, säger jag. Och så drack vi en ny bekantskap i form av Marqués de Riscal till det. Kanske inte den perfekta kombon på pappret, men gott var det.
Jag försöker vara duktig och pricka av punkter på todo-listan, men på nåt vis blir allt bara gjort till hälften. Först skulle jag slänga gamla vissna blommor på balkongen, men det är tråkigt och jobbigt att tömma krukor ner i vanliga påsar. Så jag inbillar mig att jag ska skaffa sopsäck istället, och lämnar två av krukorna. Sen ringer jag ett lite läskigt och uppskjutet samtal, som visserligen går bra, men ändå bara kräver ännu fler samtal till folk som inte svarar. Och så sågar jag gardinstänger, men det är också jobbigt och det är fortfarande tolv st kvar. Förhoppningsvis hinner jag inte såga sönder geringlådan innan de är avsågade - den såg ut att ha tagit mer stryk än gardinstängerna ibland.
UPDATE: En (halv) sak till, faktiskt. Jag köpte konstgjort gräs till en vas jag köpte för ett tag sen, bara för att komma hem och konstatera att ja, det var ju fint, men det ser lite tomt ut, jag behöver nog köpa lite mer... Mm, och sen är bågfilen halv också, för när jag flyttade den från bordet låg själva bladet kvar i två delar. Vilken neggo-blogg det blev.
Jag fick internationaliseringsbidrag idag, minsann. Eller 90% av det åtminstone - resten får man när man kommit hem och skrivit en fin reseberättelse åt dem. Well well... det räcker till två tredjedels flygbiljett, och jag kunde därmed betala min skuld på en halv flygbiljett till pappsen, och ändå få lite över. Nu hoppas jag bara att CF också ska haja att jag behöver ett litet bidrag...
Nu för tiden finns det ju en märkning på vartenda ägg man köper. Äggtillverkarna verkar väldigt malliga över det här, och vad man får reda på är alltså vilken produktionsmetod som använts, och vilken som var produktionsplatsen. Vad jag inte hajar är vad jag som konsument har för nytta av det här. Och hur svårt kan det egentligen vara att klämma dit bäst-före-datumet när man ändå håller på? Enligt livsmedelsverket är det en frivillig uppgift, men det måste ju vara mycket mer konsumentvänligt att ta med. I min kyl har jag en såndär speciell ägghållare i dörren, som är mycket smidigare och tar mindre plats än en äggkartong. Följaktligen slänger jag själva äggkartongen det första jag gör när jag kommer hem, och får sen försöka gissa om äggen är okej eller inte. Man kan förstås köra vattentestet eller nåt, men som sagt - det står redan typ sex tecken på ägget, hur svårt kan det vara att skriva dit fyra till?
UPDATE: Koden försvinner dessutom när man kokar det. Vill man veta hur och var ägget producerats ska man alltså kolla det innan man bestämmer sig för att tillaga det, sen får man stå sitt kast.
Visst måste man kunna göra en tårta på marängbottnar med kolasås gjord på kondenserad mjölk mellan? Kanske bananskivor eller nåt också, och sen grädde och riven choklad (banan igen?) ovanpå. Det kan väl inte bli annat än gott?
UPDATE: Eller så borde jag baka chokladkolapaj. Med hallon istället för lingon ser den ju helt sjukt god ut.
Så vad blev det för delikat middag undrar ni förstås, med all den där inspirationen jag hade. Ptja... Abbas laxpytt är svaret. Jag har velat testa den sen den kom, och när den fanns på extrapris slog jag till. Riktigt god var den. Fast allra godast var förstås min (minst lika enkla) sås till; matlagningsyoghurt, senap och honung. Lite mer matlagning än att tina färdig pytt gjorde jag ändå.
Jag vill inte plugga, jag vill inte. Jag är förvisso fylld av inspiration, men det handlar mest om att jag vill laga mat, efter att ha läst om Gittos (hej!) Kärlek, mat och folköl. Jag inser dessutom att jag borde ägna mig mer åt att laga mat i sällskap av andra, eftersom det är mycket roligare än att äta själv (vilket så sant är som onani). Kruxet är att jag är så dålig på att laga mat med andra, jag vill bara planera allt i detalj i förväg, och göra saker precis i min ordning - dvs i Rätt Ordning(tm). Alternativet är förstås att laga maten själv, och bjuda in folk som hjälper till att äta upp den. Jag ska jobba mer på den punkten. Snart får jag dessutom hit ett större matbord, så då blir det mycket lättare att få plats med folk.
Hepp - plötsligt är klockan över halv elva, och jag har inte börjat plugga än. Jag har dock lyckats vakna, sett till att darling-M vaknat, serverat frukost på sängen, ätit frukost själv, borstat tänderna och läst bloggar. Och jag är ändå bättre än M, som just slängde sig i sängen igen med sin bok, och deklarerade att han är ledig i 1,5 timme till, innan han behöver göra nåt vettigt. Pfft. Själv ska jag i alla fall ta ett ryck med min engelska-artikel nu.
