Helgens bokslut

Så... hur gick det då? Jo tack, ganska bra tycker jag. Sov runt nio timmar per natt och hade plötsligt energi till att göra en massa.

- till Ikea för att köpa sängbord och lite småsaker
Jepp, avklarat.
- börja styra upp balkongen
Ptja, vi köpte en matta och hittade lite tänkbara möbler, så påbörjat är det.
- sy färdigt gardinerna till köket/matplatsen
Nä, inga framsteg här.
- borra upp diverse speglar och hyllor
Två spelar samt en hylla sitter uppe! Tavellisten vi köpte i lördags är inte uppe än, men nu har vi åtminstone brutit "nejvivågarinteborra"-blockeringen.
- ligga i soffan och läsa
Jag låg i sängen istället, det går utmärkt nu med våra nya sänglampor.
- ta ut cykeln på en liten sväng (dessutom nödvändigt för punkt 2, eftersom cykeln just nu står på balkongen)
Hmnej, den står kvar på balkongen...
- köra bil (följer automatiskt av punkt 1, men en längre tur vore också skoj)
Nja, det blev bara till Kungens Kurva, men det är alltid något.
- träna (nu får den här förkylningen faktiskt vara över)
Nope, hanns inte med.
- göra cupcakes (muffinsen är redan färdigbakade)
Jepp, dock med alldeles för lös frosting. Måste öva mer.
- sjunga i Berwaldhallen
Check! Kul var det och bra lät det, enligt vänner i publiken.

En mycket bra helg, jag är nöjd. Och gardiner och balkongmöbler går ju att fixa under kvällstid nu i veckan...

En ingenjörsmässig lösning

Ok, vi hällde i tre liter vatten i röret/avloppet för att "spola", och det hjälpte. Nu kan man närma sig badrumsdörren utan att få kväljningar igen. Faktum är att det mest luktar som "clean cotton"-ljusen jag ställde dit nu - riktigt gott med andra ord. Fast vi har ju mest undanröjt symtomen, så nog blir det en felanmälan imorgon ändå.

"Luften är fri"

Ventilationen i vårt badrum är lite... ska vi kalla det speciell? I början när vi flyttat in luktade det under flera kvällar vanilj i vårt badrum. Nej, vi hade inget doftljus tänt, nej vi hade inte spillt ut min flaska nagellacksborttagning (även om det luktade precis så). Lukten kom från nån granne. Nu är ju vanilj en inte helt oangenäm doft, så vi noterade det mest som lite lustigt och brydde oss inte mer om saken.

Nu är det annorlunda. Sen igår kväll lutar det verkligen skit. Och det är faktiskt inte vårt fel. Det luktar som ett gammalt torrdass, eller som en kattlåda som inte blivit städad på länge, och lukten känns så fort man ens närmar sig i hallen. Vi har åtminstone lokaliserat källan nu, och noterat att det kommer (illaluktande) luft ur röret där det är förberett för tvättmaskin. Och vad jag kan minnas från min gamla lägenhet så brukar det sitta ett litet lock där, vilket det inte gör här.

Vår husvärd kommer få telefon ganska tidigt imorgon bitti, kan jag säga...

List of things to do during the weekend

- till Ikea för att köpa sängbord och lite småsaker
- börja styra upp balkongen
- sy färdigt gardinerna till köket/matplatsen
- borra upp diverse speglar och hyllor
- ligga i soffan och läsa
- ta ut cykeln på en liten sväng (dessutom nödvändigt för punkt 2, eftersom cykeln just nu står på balkongen)
- köra bil (följer automatiskt av punkt 1, men en längre tur vore också skoj)
- träna (nu får den här förkylningen faktiskt vara över)
- göra cupcakes (muffinsen är redan färdigbakade)
- sjunga i Berwaldhallen

Något säger mig att jag kanske inte kommer hinna allt. Något annat säger mig att jag kanske borde sätta datorförbud på mig själv (igen) och försöka efterleva det lite bättre (igen), så skulle jag antagligen hinna med mycket mer.

This just in

De har bytt knapparna i vår hiss. Numera är våning sex knapp sex, och entrén är vid den gröna E-knappen.

Fattas bara att de ska måla om också, så det slutar stå 5 när man kliver av på sjätte våningen...

Tillbakakaka

Min käre sambo, i bloggen mer känd som M, har börjat lära sig att ge igen. Att bita tillbaka, att ge svar på tal, att vända saker jag sagt emot mig, så jag står där och bara "meh, alltså, meh... hmpft!".

Jag vet inte riktigt om det här är ett beteende jag vill uppmuntra, det är som inte min grej att inte ha svar på tal.

Det här med att få massage när man är sjuk

Det är tydligen inte bra.

Men det är ju så skönt och jag är på bättringsvägen och jag ville verkligen ju. Återstår att se om jag kommer bli ännu sjukare nu, eller om hjärtat kollapsar av påfrestningen, eller vad det nu är för otäckheter som kan hända.

Annars är jag härligt långsam efter att ha sovit en stund medan jag blev knådad, och skulle gärna sitta tyst och bara göra stillsamma saker resten av dagen. Synd att jag måste såhär vahettere typ jobba typ.

Amen kolla

Jag vill ha! Ge mig!

List of things I'd rather do than work today

- pyssla i min fina lägenhet
- hänga med min fina sambo
- köra min fina bil
- cykla
- sova
- äta godis
- all of the above
- osv
- etc
- listan kan göras lång

Om inkonsekvens och dess konsekvenser

Efter dryga två veckor i lägenheten har hissen börjat prata med oss. "Gatuplan" hörde jag en tant muttra strax innan jag fick kliva in, och när vi åkt upp meddelade hon vänligt att vi var på "våningsplan sex". Bortsett från den första chocken över att någon pratar med en så hade man väl kunnat vänja sig vid det, men nu är det dessutom så att hon säger fel våningsnummer.

Eller ja, det beror på vem man frågar.

Sen vi ens fick veta att lägenheten skulle byggas har budet varit att den ligger på våning sex. Kliver man in i porten och tittar på tavlan med namn står det 6 tr på oss (även om M hävdar att det stod 5 när han var här på visning). So far so good - men ställer man sig i hissen går det inte att åka högre än till plan fem! Likaså står det en stor femma på väggen när man kliver ur hissen, men då befinner man sig ändå på vår våning - dvs sex trappor upp...

Förklaringen är att efter gatuplanet kommer först våning noll, där det finns en entré ut mot gården (det är även dit man kommer om man trycker på den gröna knappen med E när man ska från oss - vi rekommenderar att åka till G istället). Förvirrande, eller vad? När nån ska hälsa på hos oss kan vi ju ändå säga att de ska högst upp, men för de på tre trappor (dvs våning två) blir det krångligare. Jag har redan åkt hiss med en förvirrad tant som tittade ut på varenda våning för att se vart hon skulle... Båda sätten att numrera hade ju varit ok var för sig, men är det för mycket begärt med lite konsekvens?

"Det är ju kul med lite färg"

Färgglada jelly beans i en genomskinlig glasskål blir en jättefin dekoration på soffbordet. Eh, tror jag i alla fall, jag hann inte riktigt se innan allt var uppätet... Tur att det är påsk så det blir extrapris på smågodiset, så vi kan bunkra med några kilo till.

OutOfRangeException

Jag har blivit så vuxen senaste tiden att jag knappt tror att vuxenpoängen räcker till längre. Inom typ en vecka skaffade jag egen bil, blev sambo och började pensionsspara. Det enda som kan toppa det här är väl typ giftermål, villa och att ploppa ut ett par ungar - och det, mina vänner, kan jag meddela kommer dröja ett tag...

List of words pronounced in my home last night

1. Va? (Mycket dålig kommunikation igår, vi hörde aldrig nånsin vad den andre sa)
2. ... (Mycket dålig kommunikation igår, vi hörde ofta inte ens att den andre sa något)
3. Wohoo, en tom låda, woo! (Besvaras lämpligen med ett instämmande Wohoo!, men möttes minst lika ofta av 1. eller 2.)

Orutinerat

Jag gillar rutiner. Rutiner är bra, då vet jag vad jag ska göra och slipper fundera så mycket. När jag började träna på SATS i januari hittade jag rätt snabbt pass som låg bra schemamässigt, men nu i och med flytten har jag kommit av mig. Dels har jag prioriterat flyttstök framför träning, dels funderar jag på att testa pass i Marievik, som ligger 5 min från lägenheten (och därmed bryta det tidigare träningsschemat). Det är bara det där med att pussla till så att allt funkar... Lunchträning idag? Morgonträning imorrn? Dansa afro imorgon kväll, eller åka och byta trasiga stolarna? När kan jag klämma in ett spinningpass?

Resten av veckan blir det nog lite freestylande, men nästa vecka är det planering som gäller igen. Som tur är verkar de flesta center ha vettiga öppettider även under påsken - annars hade det kunnat bli problem redan där.

1 2 3, nu kör vi

Från tystnad till hetsbloggning, till... tystnad. Det är ju så att helgen och de senaste dagarna har varit fulla med flyttbestyr, och då blir det inte mycket tid till bloggning. Men nu är det tillbaka till nån slags vardag igen, även om det fortfarande är mycket att fixa. Lägenheten börjar se fin ut, men det återstår både att packa upp mer, och att ordna förvaringsmöbler så vi har något att packa upp i. Pep till Ikea en sväng i söndags för att åtminstone köpa en byrå och gardinstänger (insyn i sovrummet...), och allt gick fint in i polon. Bokhylla och säng kommer kräva annan transport, dock...

Han hade inte hjort nåt ju

I Liljeholmen händer det grejer, ska ni tro. Till exempel kan man bli stångad av ett rådjur när man gått för att köpa sig lite fredagschips. Inte alla mataffärer som kan skryta med att vara så naturnära, minsann.

Flyttkaos

Kan vi bara säga att jag ser fram emot imorgon kväll, när allt är flyttat och på plats? Packa är inte kul, bo i ett flyttkaos och undra hur fasen man packar ner det som står i kylen är inte kul. Släpa jagvetintehurmånga kollin till och från flyttbilen är inte kul. Packa upp är inte jättekul, men ändå roligare, eftersom det leder till att det blir ordning och fint. Bo ihop kommer vara jättekul. Men det här stadiet innan skulle jag helst skippa...

Och att sitta på jobbet när allt man vill är att åka hem och titta på lägenheten och packa ner det sista är väl inte heller någon fest, direkt.

Man måste ha en plan

Tanken var att jag skulle packa allt idag.

Sen ta resten imorgon.

Och på fredag kväll och lördag morgon slänga ner det sista.

Det hade väl gått bra också, om jag inte hade börjat få slut på saker att packa i. En låda sparar jag för kylvaror och sånt på lördag morgon, och då är det i stort sett inget kvar. Kan det vara så illa att jag är en låda kort? Jag kan nämligen inte tänka mig att mer än så skulle behövas. Kan jag få en extra låda till Nybohov, tack?

It's a keeper

Ni vet den här solen? Jag gillart, jag tycker vi behåller den. Inledde dagen med en liten promenix, men hade tung bok i väskan och gick bara över bron till Hornstull. Det räckte rätt bra ändå, så skönt att få sol och luft. Sen satt jag och mös på bussen och kände mig pigg och hurtig, och tittade på mina trötta medresenärer. Synd att jag ska sitta i en källarlokal tills solen går ner nu bara...

Trött trött trött

...till den nivån att jag blir helt oförmögen att fatta beslut. Det är inget ovanligt att jag har svårt att bestämma mig, men när jag är trött och stressad blir det helt extremt. Skulle egentligen gått på kör, men kände mig trött i huvudet och började vela. Pratade om att köra bil med D, men velade över väglaget (sommardäck på, kan det här snö-tramset sluta nu tack?). Var egentligen mest sugen på att åka hem och ligga i en hög och somna, men det blir man inte heller gladare av liksom. Plötsligt var det för sent för att åka till kören i alla fall, och allt slutade med att jag åkte hem. Och fortsatte vela om bilkörandet på vägen hem, trots att vi redan bestämt att det får bli imorgon... Jag måste öva på det här, tror jag. Jag har kommit hem, micrat mat och fått lite mer energi. Ingen kör och inget bilkörande blev det, alltså är jag hemma och packar. Det får vara bra så. Får jag packning gjort blir resten av veckan bättre. (Dessutom har jag köpt godis.) Good enough.