Det här med att få massage när man är sjuk

Det är tydligen inte bra.

Men det är ju så skönt och jag är på bättringsvägen och jag ville verkligen ju. Återstår att se om jag kommer bli ännu sjukare nu, eller om hjärtat kollapsar av påfrestningen, eller vad det nu är för otäckheter som kan hända.

Annars är jag härligt långsam efter att ha sovit en stund medan jag blev knådad, och skulle gärna sitta tyst och bara göra stillsamma saker resten av dagen. Synd att jag måste såhär vahettere typ jobba typ.

Amen kolla

Jag vill ha! Ge mig!

List of things I'd rather do than work today

- pyssla i min fina lägenhet
- hänga med min fina sambo
- köra min fina bil
- cykla
- sova
- äta godis
- all of the above
- osv
- etc
- listan kan göras lång

Om inkonsekvens och dess konsekvenser

Efter dryga två veckor i lägenheten har hissen börjat prata med oss. "Gatuplan" hörde jag en tant muttra strax innan jag fick kliva in, och när vi åkt upp meddelade hon vänligt att vi var på "våningsplan sex". Bortsett från den första chocken över att någon pratar med en så hade man väl kunnat vänja sig vid det, men nu är det dessutom så att hon säger fel våningsnummer.

Eller ja, det beror på vem man frågar.

Sen vi ens fick veta att lägenheten skulle byggas har budet varit att den ligger på våning sex. Kliver man in i porten och tittar på tavlan med namn står det 6 tr på oss (även om M hävdar att det stod 5 när han var här på visning). So far so good - men ställer man sig i hissen går det inte att åka högre än till plan fem! Likaså står det en stor femma på väggen när man kliver ur hissen, men då befinner man sig ändå på vår våning - dvs sex trappor upp...

Förklaringen är att efter gatuplanet kommer först våning noll, där det finns en entré ut mot gården (det är även dit man kommer om man trycker på den gröna knappen med E när man ska från oss - vi rekommenderar att åka till G istället). Förvirrande, eller vad? När nån ska hälsa på hos oss kan vi ju ändå säga att de ska högst upp, men för de på tre trappor (dvs våning två) blir det krångligare. Jag har redan åkt hiss med en förvirrad tant som tittade ut på varenda våning för att se vart hon skulle... Båda sätten att numrera hade ju varit ok var för sig, men är det för mycket begärt med lite konsekvens?

"Det är ju kul med lite färg"

Färgglada jelly beans i en genomskinlig glasskål blir en jättefin dekoration på soffbordet. Eh, tror jag i alla fall, jag hann inte riktigt se innan allt var uppätet... Tur att det är påsk så det blir extrapris på smågodiset, så vi kan bunkra med några kilo till.

OutOfRangeException

Jag har blivit så vuxen senaste tiden att jag knappt tror att vuxenpoängen räcker till längre. Inom typ en vecka skaffade jag egen bil, blev sambo och började pensionsspara. Det enda som kan toppa det här är väl typ giftermål, villa och att ploppa ut ett par ungar - och det, mina vänner, kan jag meddela kommer dröja ett tag...

List of words pronounced in my home last night

1. Va? (Mycket dålig kommunikation igår, vi hörde aldrig nånsin vad den andre sa)
2. ... (Mycket dålig kommunikation igår, vi hörde ofta inte ens att den andre sa något)
3. Wohoo, en tom låda, woo! (Besvaras lämpligen med ett instämmande Wohoo!, men möttes minst lika ofta av 1. eller 2.)

Orutinerat

Jag gillar rutiner. Rutiner är bra, då vet jag vad jag ska göra och slipper fundera så mycket. När jag började träna på SATS i januari hittade jag rätt snabbt pass som låg bra schemamässigt, men nu i och med flytten har jag kommit av mig. Dels har jag prioriterat flyttstök framför träning, dels funderar jag på att testa pass i Marievik, som ligger 5 min från lägenheten (och därmed bryta det tidigare träningsschemat). Det är bara det där med att pussla till så att allt funkar... Lunchträning idag? Morgonträning imorrn? Dansa afro imorgon kväll, eller åka och byta trasiga stolarna? När kan jag klämma in ett spinningpass?

Resten av veckan blir det nog lite freestylande, men nästa vecka är det planering som gäller igen. Som tur är verkar de flesta center ha vettiga öppettider även under påsken - annars hade det kunnat bli problem redan där.

1 2 3, nu kör vi

Från tystnad till hetsbloggning, till... tystnad. Det är ju så att helgen och de senaste dagarna har varit fulla med flyttbestyr, och då blir det inte mycket tid till bloggning. Men nu är det tillbaka till nån slags vardag igen, även om det fortfarande är mycket att fixa. Lägenheten börjar se fin ut, men det återstår både att packa upp mer, och att ordna förvaringsmöbler så vi har något att packa upp i. Pep till Ikea en sväng i söndags för att åtminstone köpa en byrå och gardinstänger (insyn i sovrummet...), och allt gick fint in i polon. Bokhylla och säng kommer kräva annan transport, dock...

Han hade inte hjort nåt ju

I Liljeholmen händer det grejer, ska ni tro. Till exempel kan man bli stångad av ett rådjur när man gått för att köpa sig lite fredagschips. Inte alla mataffärer som kan skryta med att vara så naturnära, minsann.

Flyttkaos

Kan vi bara säga att jag ser fram emot imorgon kväll, när allt är flyttat och på plats? Packa är inte kul, bo i ett flyttkaos och undra hur fasen man packar ner det som står i kylen är inte kul. Släpa jagvetintehurmånga kollin till och från flyttbilen är inte kul. Packa upp är inte jättekul, men ändå roligare, eftersom det leder till att det blir ordning och fint. Bo ihop kommer vara jättekul. Men det här stadiet innan skulle jag helst skippa...

Och att sitta på jobbet när allt man vill är att åka hem och titta på lägenheten och packa ner det sista är väl inte heller någon fest, direkt.

Man måste ha en plan

Tanken var att jag skulle packa allt idag.

Sen ta resten imorgon.

Och på fredag kväll och lördag morgon slänga ner det sista.

Det hade väl gått bra också, om jag inte hade börjat få slut på saker att packa i. En låda sparar jag för kylvaror och sånt på lördag morgon, och då är det i stort sett inget kvar. Kan det vara så illa att jag är en låda kort? Jag kan nämligen inte tänka mig att mer än så skulle behövas. Kan jag få en extra låda till Nybohov, tack?

It's a keeper

Ni vet den här solen? Jag gillart, jag tycker vi behåller den. Inledde dagen med en liten promenix, men hade tung bok i väskan och gick bara över bron till Hornstull. Det räckte rätt bra ändå, så skönt att få sol och luft. Sen satt jag och mös på bussen och kände mig pigg och hurtig, och tittade på mina trötta medresenärer. Synd att jag ska sitta i en källarlokal tills solen går ner nu bara...

Trött trött trött

...till den nivån att jag blir helt oförmögen att fatta beslut. Det är inget ovanligt att jag har svårt att bestämma mig, men när jag är trött och stressad blir det helt extremt. Skulle egentligen gått på kör, men kände mig trött i huvudet och började vela. Pratade om att köra bil med D, men velade över väglaget (sommardäck på, kan det här snö-tramset sluta nu tack?). Var egentligen mest sugen på att åka hem och ligga i en hög och somna, men det blir man inte heller gladare av liksom. Plötsligt var det för sent för att åka till kören i alla fall, och allt slutade med att jag åkte hem. Och fortsatte vela om bilkörandet på vägen hem, trots att vi redan bestämt att det får bli imorgon... Jag måste öva på det här, tror jag. Jag har kommit hem, micrat mat och fått lite mer energi. Ingen kör och inget bilkörande blev det, alltså är jag hemma och packar. Det får vara bra så. Får jag packning gjort blir resten av veckan bättre. (Dessutom har jag köpt godis.) Good enough.

"Ingen talade om att havet var fullt av fisk"

Snälla, säg att det här inte är på riktigt?

Packa packa packa

Det här med att flyttpacka är ungefär som att tentaplugga.

a) Man kommer på jättemånga jätteviktiga saker att göra istället. Typ surfa och blogga...

b) Det finns inte en chans att man står/sitter och packar/pluggar oavbrutet hela dagen, men ändå kan man inte tillåta sig att ens planera för att göra något annat (utanför hemmets gränser), eftersom man ju ska/borde/måste packa/plugga.

c) Man lägger mer tid på att ha ångest över att man måste göra det, än på själva packandet/pluggandet.

d) Det är fint väder - som ett extra hån, eftersom man måste stanna inne.

d) Man köper en bil precis innan, så man egentligen bara vill tuta runt i den istället. Eller ok, det har faktiskt aldrig hänt när jag tentapluggat...

Sent igår kväll började jag packa det första. Precis som väntat så la jag några böcker i en kartong, konstaterade att det blev alldeles för tungt på en gång, och gick runt och kliade mig i huvudet och funderade på vad jag hade att packa som inte väger något. Sen gav jag upp och gick och la mig, ungefär. Men jag har en ny plan nu. Den är utrymmeskrävande, men den skulle kunna funka. Stay tuned.

Jag borde packa flyttlådor, inte blogga

*trotsbloggar*

D sa i veckan att jag inte fick blogga

*trotsbloggar*

Jag ska bli pokerspelare när jag blir stor

Annas personlighetstyp:

Självständiga, originella, analytiska och bestämda. Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga sina visoner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Födda ledare, men kan underordna sig andra ledare de respekterar och litar på.

Karriärer som skulle kunna passa Anna:

Forskare, ingenjörer, professorer, lärare, läkare, tandläkare, affärsstrateger, organisationsgrundare, företagsekonomer, affärsföreståndare, chefer, militärer, jurister, advokater, domare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, psykologer, fotografer, forskningsledare, utredare, professionella pokerspelare.

(testet finns här)

Flytt

Den här bloggen känns lite trött, men för den som saknar mitt fantastiska språk och briljanta idéer så kan jag rekommendera Kalkbruket. Vill man vara mindre ämnesspecifik och mer stalkig så har jag även börjat Twittra.